you can sit along as my hair grows

jag vet inte vad jag känner just nu allt går upp och ner i bergochdalbanor. ena stunden ledsen andra glad. det känns tomt i huvudet samtidigt som allt snurrar omkring. jag vet igentligen inte ens varför jag är ledsen, det beror nog kanske på en viss grej men jag kan inte sätta ord på exakt vad eller varför. därför vet jag inte. förlåt om jag är sluten och inte ens vet själv. det måste ju vara jobbigt för dig. det hade varit lätt om jag bara kunnat klistra på ett leende och låtsas som ingenting men jag har inte ens ork till det. så dåligt är det. nu känns allt det här som nått konstigt terapisamtal. skit samma.

jag fick ett halsband av jonte idag, ett silverhjärta precis som jag sade att jag vill ha, att han kom ihåg! en sån sak gör mig så glad fast jag önskar att hans mamma och bror inte hade stått och tittat på när jag öppnade det för annars hade jag kunnat visa hur glad jag blev på ett annat sätt. nu blev det bara stelt och konstigt. det betyder så mkt och jag blev överlycklig. hoppas du vet det! sen så låg jag och jonte i icalekparken och myste ett tag efter min kebabtallrik som fastnat som en klump i både magen och huvudet. det var iaf väldigt skönt att bara vara och mysa! nu är jag hos emma och eve, jag och eve sitter inne och dom andra är ute och röker vattenpipa men jag tycker att det är så kallt så jag vill inte gå ut. imorrn är det en ny vecka igen. jag hoppas att mamma och pappa kan ta sig tid för mig. vilket dom aldrig gör. jag vill bara vara med dem men dom ska alltid göra något annat. min jacka är klar nu den jag hållit på med hemma. jag trivs väldigt bra i den, till skillnad från resten av min garderob. jag önskar att man kunde ha ytterkläder på sig inne. det hade varit något. nått sätt att dölja allt och bara försöka se ut som  om jag trivs.