i huvudet nu
av nån konstig anledning så vill jag bara gråta hela tiden. jag känner mig bara helt nere och jag fattar inte varför. jag har inte gjort ett skit på hela dagen. m+p har kommit hem för några timmar sen men jag är foortfarande lika uttråkad. det kanske är för att man alltid har nått på gång eller att man alltid gör någonting för nu när jag är helst ensam och har inget för mig så vill jag bara göra nått. jag kommer bli totalt galen om jag ska sitta hemma resten av veckan och göra ingenting. jag menar, det är ju helg i morgon dessutom. jag får bara ångest över att jag inte har något för mig. det är nästan skrämmande att bara vara med sig själv. jag tänker bara på en massa konstiga saker. sånnt man inte har tid för annars och bara tar lätt på. idag har jag kännt mig ensamast i världen. det finns ju ingen direkt anledning till det eftersom jag kan ringa någon om jag vill. men samtidigt. jag har bara värsta konstiga känslan av att vara övergiven. jag måste ha blivit knäpp. helst känslosam from no where. allt runt om mig känns bara jobbigt. jag är less på mig själv och hela min familj. den enda gången det faktiskt skulle vara skönt att bara kunna prata med nån så är ingen här. jag kan inte sluta tänka på att jonte inte har ringt mig på hela dagen. jag vet inte ens om han lever han kanske har krashat med bussen till malå. (troligtvis inte..!) men samtidigt så vill jag inte ringa till honom eftersom jag vet att han förmodligen vill vara med sin farmor och farfar som han aldrig träffar. det känns som om jag skulle störa om jag ringer. men ändå så vill jag ringa och berätta hur mkt jag saknar honom. jag vill säga att jag önskar att han var hemma så han kunde hålla om mig och låta mig gråta ut i hans famn. en sån där gråt som bara behövs ibland helt utan egentlig anledning. sen så hade jag velat träffa moa men hon for i väg till saxnäs vilket var synd eftersom det hade varit skönt att prata med henne om allt möjligt, man känner verkligen att man behöver någon vän att prata med, oavsett om det är något viktigt eller om det bara är check up på läget. livet blir så mkt enklare av att man har sina vänner. när man kommer till skolan är det så skönt med alla som är glada och trevliga, allt tomprat behövs. jag ska nog ringa jonte nu, kolla hur han mår och bara få höra hans röst. jag orkar inte ens tänka på att vi inte kommer att ses föräns på måndag. det suger. men jag får tänka på annat.
