en sån sak

att jag vågade, och får ett sådant upplyft. att en sån sak kan få en att tänka att kanske nån stanns allt inte är så hopplöst. jag gillar mig själv för det där. jag känner mig stolt även om det är en sak som ingen ens bryr sig om. men skit samma det är för min egen skull jag ens skriver nu, det känndes bara bra. jag är bra.

fast jag suger, förlåt om jag var en bitch. det var inte meningen att skrika och bli galen. jag var hungrig och mitt tålamod svek mig. jag var sur på den där jävla kundvagnen också. som inte gick att styra. allt jävla folk som ska handla mat på en jävla fredag. jag vill inte att du ska utnyttja det. bara komma och sova sen vad? gå hem imorrn? det kändes så ovärt och jag hoppas att du fattar varför jag blev arg. du måste ju planera saker och ting. säga till om du inte kan prata och fråga mig. fråga först. ta inte bara saker för givet. förlåt. jag var taskig. du tänker nog inte ens på det. men men .. jag är iaf orolig någon stanns för jag vet inte vad du gör med vem och vars. nog vet jag att du kan ta hand om dig själv men ändå. det hade varit tryggt för mig om du hade kommit för då vet jag ju att vars du är. här med mig. men jag får nöja mig med att du ringer. hoppas jag. du har väl inte glömmt? nu blev det otaggat fan också. jag var ju nyss glad. jag suger, förlåt!

Kommentarer
Postat av: irina

jag vet inte vad det handlar om, men det är aldrig hopplöst. och du är jättebra.

2008-03-16 @ 14:43:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0