jag är tillfreds, eller kanske inte
nu har jag slutat, jag har varit hemma, jag har bytt kläder, jag här ätit två mackor, jag har tagit bussen till rbk, jag har ätit god mat hos jonte och nu degar jag med bärbara datan. nu är jag och jonte hos jonas och förhoppningvis far vi hem till jonte sen så vi kan sova i hans säng!
altså jag har verkligen dålig syn, jag ser fan inte ens vad jag skriver på skärmen. jag måste fara till optikern och kolla upp det här. jag vill verkligen att snön ska tina bort så man kan strosa runt i solsken i skinnjacka och en snygg tröja på stan och bara njuta. jag blir alltid deppig när vädret sviker mig. jag vill ha vår och asfalt. + att jag börjar bli desperat efter ett jobb. jag måste fortsätta kolla runt på stan jag har några ställen kvar att gå på. jag var på rut den nya butiken idag och lämnade cv. men jag är pessemist idag och tror därför att det inte blir nått. speciellt eftersom jag hörde att varenda människa redan vart där. jag känner hela tiden att jag inte har nån chans mot alla andra som är mkt bättre än mig. + att mamma är på mig hela tiden. hon är så jävla dryg ibland. idag blev jag så jävla less på hennes tjat på erica att jag bara skällde ut henne. jag sa precis vad jag tyckte och jag tror faktiskt att hon lyssnade lite. hon är så jävla envis och kan aldrig släppa taget om något. nu kommer säkert jonte säga att jag är precis lika dan, vilket jag nog är. men hur som helst så känndes det jävligt skönt. hon började gnälla på mig bara för att hon är sur på erica. helt plötligt var allt fel på mig. jag pallar seriöst inte mer av allt bråk mellan dem. det är ganska konstigt att så fort erica kommer hem så blir det bråk. hon tycker att det är konstigt att jag alltid är på dåligt humör men inte undra på att jag är det så som de bråkar hela tiden. jag har fått nog av allt. inte fan mår man bra av att vara hemma när det är så där hela tiden. allt är ju inte skit, när jag är ensam med mamma så är hon jätte snäll, igår var vi och åt på eurasia och jone hängde på. jag och mamma åt kyckling i stark sås och jonte fick mina rester eftersom han redan hade ätit. jag åt hur mkt som helst men jag fick inte nån ångest ovanligt nog. däremot kom den när jag åt godis efteråt. jag fattar inte vad jag håller på med igentligen. jag vill inte att all skit som var ska börja igen. även om jag skulle vilja det bara för att bli smal. åh fan för mig nu skiter sig allt. bara för att jag ens ska tänka på allt sånnt här blir jag sur och deppig. jag ska sluta skriva och gå och pussa på jonte, han är bäst, jag behöver hans söta leende just nu. smilgroparna som borrar sig in i hans kinder. helt underbar är vad han är!
